justajbstory

JUSTIN

- borde inte du gå och lägga dig nu? Du har faktiskt skola imorgon ju… sa mamma snällt.

- Jodå, absolut… sa jag lite frånvarande, jag satt vid datorn och chattade med Ryan och Chaz på Ichat. Jag hade precis berättat att jag skulle börja skolan och de överröste mig med frågor som jag knappt hann svara på.

- ’’why?’’

- ’’where?’’ -

‘’CAMBRIDGE?!?’’

Ja, sådana frågor. Jag förklarade så gott jag kunde varför jag skulle gå i Cambridge och inte i Stratford. De blev besvikna men verkade ändå att förstå. Cambridge highschool och Stratford highschool var lite som konkurrenter till varandra, särskilt när det gäller ishockey och basket. När jag svarat på deras frågor och förklarat att jag var tvungen att sova nu så loggade jag ut och stängde av datorn. Jag är inte precis nervös för imorgon, jag är rätt så social så att jag är inte orolig över att bli ensam och så, jag tycker mer att det kommer att bli kul. Tror jag i alla fall… det jobbigaste skulle vara om det går en massa fans där, då blir det jobbigt. Men efter ett tag så borde dom ju tröttna i alla fall. Jag börjar en dag efter alla andra för att det var lite kort varsel att börja idag. Jag ville gärna ha denna dag på mig att njuta av sommarlov och förbereda mig. Nu borde jag i alla fall sova… Ny dag imorgon.

När jag kom hem från skolan frågade mamma och pappa precis som väntat hur det hade varit. Jag ville verkligen inte göra dem besvikna så jag ljög och sa att det hade varit bra. De undrade om jag hittat någon kompis men då suckade ja och sa att det bara gått en dag. De skrattade och sa ’’ det är klart, om ett par veckor så har du säkert massvis med vänner!’’ Ja absolut, tänkte jag ironiskt. Sen packade vi ihop våra grejer vilket inte var så jättemycket just nu. Och så begav vi oss med en taxi till motellet. Det låg inte så långt från hotellet och var närmare skolan än vad jag väntat mig. Och själva motellet var också mycket bättre än mina förväntningar. Vi checkade in två rum denna gång, ett till pappa och mamma och sen ett till Hugo och mig. Sen åkte pappa ner till postkontoret och hämtade några av flyttkartongerna som kommit. Två av kartongerna var mina, den ena fylld med kläder (yes!) Och den andra med lite grejer, bland annat min Mac, åh vad jag saknat den! Så jag satte mig på min säng med datorn i knät och skrev ett mail till Emma, det kändes hemskt, men jag ljög faktiskt mot henne också och skrev att allt hade gått bra. Jag saknade henne så mycket så att det gjorde ont. De hade faktiskt gratis WiFi på motellet, dock väldigt slött men alltid något, så jag loggade in på Facebook och kollade runt lite. Jag satte i mina hörlurar och tryckte upp Spotify, jag lät olika låtar bara rullar medan jag satt där och tänkte.

– varför gråter du? Sa Hugo.

Jag ryckte till. Jag märkte inte att jag börjat gråta.

- Det är inget, sa jag och försökte torka mina tårar.

- Då gråter man väll inte? Sa Hugo.

- Nej, eller jo, jag vet inte… sa jag ärligt och såg honom i ögonen. Han var så söt, han såg riktigt oroad ut.

- Hur var det i skolan? Frågade jag.

- Bra, fast jag fattade inte vad någon sa. Sa Hugo.

- Åh, du kommer att förstå snart. Sa jag.

- Jag hoppas det..

- Träffade du några kompisar då? Frågade jag.

- Ja, jag spelade fotboll med några på rasten, det var kul, fast de var inte så duktiga så jag var typ bäst. Sa han stolt. Jag log.

- Vad bra, då kanske du kan börja i laget. Sa jag.

- Ja sa han glatt. - Du då? Sa han.

- Vadå?

- Träffade du några kompisar?

- Nej inte direkt, sa jag ärligt.

- Vad tråkigt, sa han medlidsamt.

- Ja… sa jag.

- Saknar du Emma?

- Ja det gör jag.

Då knackade det på dörren. ’’ Kom in!’’ Ropade jag. Pappa öppnade dörren.

- Hej. Sa han.

- Hej sa Hugo.

- Hejsan, sa jag också.

- Vad bra att du fick din dator så att du kan höra av de där hemma. Sa pappa till mig.

- Ja… sa jag.

- Pappa, när tror du att mina saker kommer? Frågade Hugo.

- Jag vet inte kompis, om någon vecka kanske… sa pappa.

- Men det kanske är dags att ni börjar hoppa i säng nu? Sa pappa.

- Japp! Sa Hugo.

- Ja visst.. sa jag, det var ändå ingen online, inte så konstigt i och med att det var mitt i natten hemma.

Jag sov oroligt den natten. Mardröm efter mardröm avlöste varandra och när jag vaknade med ett ryck en timme för tidigt så var jag genomsvett. Så jag gick upp för att ta en dusch. Jag kände för en kall dusch, så det blev bara en kort på 10 min. Efteråt var jag ganska rastlös så jag kollade på mitt schema för att se vilka lektioner jag skulle ha idag, biologi, matte, svenska, lunch, drama, slöjd och sist idrott. Drama hade jag aldrig haft förut. Jag hoppades på att jag skulle få mitt skåp idag så att jag slapp släpa på väskan mellan varje lektion. Jag loggade in på datorn, men stängde av den efter bara fem minuter för det fanns inget att göra. Jag satte i mitt headset i min iphone 3 och satte igång musiken. Sen låg jag på sängen tills klockan blev halv åtta, då gick jag och väckte Hugo, sen gick vi in till mamma och pappa och åt frukost.

kommentera! :)

här kmr del 3 om det är några som läser... <3

JUSTINS PERSPEKTIV

 

-         Justin!

-         Ja..? Jag rusade ner för trappen.

-         Jag har snackat med scooter, sa mamma

-         Åh, vad sa han då? Sa jag förväntansfullt.

-         Ja… först sa han nej, sen sa jag att du ville så himla gärna, då suckade han och nåfot i stil med ’’såklart..’’ han sa att han skulle kolla upp lite grejer samt flytta några konserter sen kanske det skulle gå.

-         Kanske?

-         Ja, skolan måste ju  faktiskt säga att det är okej också och sånt, sa mamma.

-         Jaha, men hur lång tid tar det då? Det är ju skolstart imorgon liksom… sa jag.

-         Jag vet inte Justin, men du kan väll vara glad för det i alla fall? Sa mamma.

Då förstod jag att hon nog verkligen behövt övertala scooter för min skull, jag gav henne en kram,

-         Tack mamma. Sa jag. I och med att jag inte skulle jobba så mycket i höst så hade mamma och jag ’’slagit oss ned’’ här i Stratford ett tag, just nu bodde vi hos mormor och morfar men sen skulle mamma fixa ett enklare boende här, eller nu kanske i Cambridge då, om jag ska gå där.

-         Jag är hemma! Ropade mormor från hallen.

-         Hey! Ropade jag och gick ut i hallen för att hjälpa henne att bära in varorna.

-         Tack hjärtat, sa mormor.

Jag kände mig rätt uttråkad och in på mitt rum för att sätta på en film, jag kollade en stund men jag kunde inte koncentrera mig, jag skickade ett sms till chaz istället, vi hade i och för sig setts varenda dag sedan jag kom hem, men jag hade ändå lust att ses.

wanna hang out?

don’t cha remember? Im in Toronto today ;) i told ya yesterday...

Just det, skit också, det hade jag glömt, Chaz skulle till Toronto och Ryan skulle träffa Zara, en tjej han träffat i sommar, hon är rätt schysst faktiskt, fast jag har bara träffat henne en gång. Han hade frågat om jag ville hänga på, men det kändes lite dumt.

Jag satte mig istället och började jamma lite med gitarren, jag skrev ner några rader här och där, men det blev inget bra och sammanhängande. Tillslut gick jag ner i köket, mamma satt i telefon och mormor höll på med middagen.

-         vad blir det? Frågade jag.

-         Lasagne, sa mormor.

-         Mm, vad gott.

-         Har du inget att göra? Sa mormor.

-         Nää, inte direkt.

-         Kan du inte träffa någon kompis då? Frågade mormor.

-         Både ryan och Chaz är upptagna…sa jag.

-         Jaså,

-         Japp, men jag går ut och spelar lite basket på uppfarten… sa jag.

-         Gör du så, sa mormor.

Jag tog en basketboll och kastade några kast, sen ringde min mobil.

-         yeah?

-         Hi Justin,

Det var Schooter.

-         hi! Whasup? Sa jag glatt.

-         Nothing, men jag snackade precis med din mamma, sa han.

-         Jaha… sa jag

-         Jo, vi snackade om det här med skolan. Och vi har fixat så att du kan gå i Cambridge.

-         Yes! Tack vad bra! Sa jag.

-         Men jag förstår verkligen inte varför… sa schooter.

-         Det gör inte ja heller.. sa jag fortfarande lika glad.

-         Okej, men du kan börja imorgon. Om du vill alltså, annars kan du börja på torsdag istället.

-         Okej, tack så jättemycket! Sa jag.

-         Be cool, see ya. Sa schooter.

-         Seeya!

Wow! Jag ska börja skolan igen! Det känns ganska konstigt, men det ska bli sjukt kul asså! Då kan jag liksom skaffa nya vänner också. Och se hur det är att gå i skolan, att vara normal, det var ju jätelänge sedan jag gick i normal skola. Jag sprang in för att berätta förd de andra.

 

 

Hannah.

-         Hej då! Jag smällde igen hotelldörren (vi bor fortfarande på hotellet, ska checka ut ikväll) Jag började gå genom korridoren. Det kändes konstigt att jag skulle till skolan, det kändes som om att jag var på semester och snart skulle hem. Det kändes lite pinsamt att gå. Alla här har juh typ bil. Men jag hade inte körkort än… Jag hittade till skolan tack vare för att jag hade varit där igår med mamma och pappa, inte gått in eller något, bara kollat hur det såg ut och vägen dit. Jag var halvvägs nu, och så himla nervös. Vi bodde ändå ganska nära, så det var ju positivt, men nu ska vi ’’flytta’’ i kväll igen till motell. Jag såg skolan dyka upp framför mig, det var mycket mera rörelse där nu än när vi varit här igår. Det stod många bilar på parkeringen. När jag väl kom fram till skolan gick jag in genom huvudentrén. Folk tittade på mig men ingen sa något, ingen ville vara till hjälp, de kanske var blyga, precis som jag… Tillslut lyckades jag i alla fall hitta expeditionen, då hade det ringt in och korridorerna var tomma. Jag knackade på dörren – inget svar, så jag gick in.

-         Hejsan. Sa jag osäkert.

Rektorn, en man i 50års åldern som såg trött och sliten ut tittade upp på mig genom ett par tjocka runda glasögon.

–        Har inte du lektion nu? Sa han lite vresigt.

–        Ehm.. jo det har jag nog… men ..

–        Ja då så, stå inte här då! Han avbröt mig.

–        Men jag är den nya eleven och jag vet inte vart jag ska. Sa jag.

–        Jaså, det är du… sa han.

Han började rota bland sina papper och fick tillslut fram ett schema som han räckte över till mig. Jag tog emot det.

–        så, vad väntar du på nu då? Sa rektorn.

–        Inget, tack så mycket, sa jag.

Herregud vad är det här? Tänkte jag för mig själv när jag stod utanför rektorns kontor. Han hade varit riktigt tjurig. Jag hade faktiskt inte gjort honom något. Han frågade inte ens vad jag hette, fast det kanske han redan visste… jaja, nu måste jag försöka ta mig till lektionen, men jag hade inte en aning om vart jag skulle.

 

20 minuter senare hittade jag äntligen salen, då var det tio minuter kvar på lektionen. Jag knackade även på denna dörr och steg in. När jag steg in blev det tyst. Allas ansikten vändes mot mig, inklusive lärarinnans. Det var det hemskaste jag varit med om på länge, alla bara stirrade på mig utan att säga ett ord. Tillslut harklade jag mig och sa;

-         Jag är den nya eleven…

-         Jaså, ja… du kan sätta dig där. Sa lärarinnan och pekade på en tom bänk längst bak, med en tom bänk brevid.

-         Okej…sa jag.

Jag visste inte vad någon hette, inte ens lärarinnan och hon eller någon annan visste inte vad jag hette, de visste inte heller att jag inte är Amerikan. Jag satte mig längst bak och lektionen fortsatte som om inget hänt, jag fick inga böcker, men jag hade som tur väl var med mig ett kollegeblock som jag antecknade i. Vi hade biologi och pratade om naturen, det hade vi redan gjort hemma i Sverige, så det var ju en fördel. Efter lektionen fick jag utan ett ord en bok av läraren. Jag kom på att lärarens namn borde så på schemat, så jag kollade, hon hette Mrs White. Dagen flöt väll på, ingen lärare sa något mer till mig, ingen elev heller, inte ens ett ’’hej’’ hade jag fått av någon. Jag kände mig ganska nedstämd, men när det var dags för lunch tändes mitt hopp igen, nu kanske någon skulle säga något. När jag fyllt min bricka med mat såg jag ut över den lilla matsalen för att hitta en plats att sitta på. Borden hade en typisk uppdelning, en sådan som jag bara trodde fanns på film, nördarna, sportkillarna, de udda tjejerna och killarna som klädde sig lite hur som helst, de populära tjejerna, and so on. Vart skulle jag sitta? Jag började gå fram mot ett bord där tjejegänget satt. Det fanns en ledig plats vid bordet, jag satte ner min bricka. Alla slutade äta och kollade på mig, en tjej som såg väldigt bitchig ut harklade sig.

- Du ska ha en sak väldigt klar för dig, jag vet inte ens vad du heter, det vet ingen annan heller och vet du vad? Ingen bryr sig, vi går på en liten skola och jag vet inte vad du kommer ifrån men vi har det bar här och det är såhär vi vill ha det. Så kom inte här och tro att du är någonting, för att du ska inte ändra på något. Vi vill inte ha någon förändring alls. Och den där platsen är så upptagen. Sa hon med spydig, överlägsen röst.

Jag kände mig ganska chokad när jag tog upp min bricka ifrån bordet igen. Jag såg mig om efter en annan plats och insåg att alla tittade på mig, alla hade hört vad den där tjejen sagt till mig. Och värst av allt, de verkade hålla med henne.

 

 

jag har börjat denna blogg för att jag ska skriva noveller här. Främst om Justin Bieber men kanske om annat också, den första som jag redan börjat på blir i alla fall om honom. Jag har ingen aning om om jag skriver bra eller dåligt, eller om min novell kanske är jättedålig. Så snälla kommentera så mycket ni bara kan nu i början i alla fall! Så ge gärna mycket feedback. Updaten kommer att bli lite varierad, kanske 3/4 delar per vecka?

I alla fall, nu kör vi!